-

Jag stänger mina ögon och alla minnen kommer tillbaka

Det känns så länge sen men samtidigt känns det som att det var igår du sa allting till mig. När du låg bredvig mig och höll om mig som för att skydda mig från allt ont.

Jag kände mig så oerhört trygg med dig vid min sida, som om inget kunde gå snett, men oj så fel jag hade. Allt kraschade rakt ner i botten med en rejäl smäll,tyvärr.

Jag trodde faktiskt på dig, på mig - på oss. Både du&jag gjorde misstag vilket gjorde att det blev som det blev.

Men jag gick vidare, utan några tårar överhuvudtaget för det som hade varit. Men det kanske jag fick skylla mig själv för, för just nu står jag här utan dig med en saknad som jag inte riktigt vet vad den betyder. Jag saknar inte själva dig egentligen utan mer det vi hade, hur du fick mig att känna och hur du fick mig att må. Jag saknar när du la dina armar runt mig samtidigt som du förklarade hur du kände för mig. Jag hade aldrig någonsin känt den där känslan förut. Men allt är förändrat nu och allt är förbi. Du har gått din väg och jag har gått min och dom vägarna ledde oss inte tillsammans, men vem vet? Någon dag, någon gång så kanske dom vägarna går ihop och möts - igen.

sv; tack, din blogg va också fin!

vad gör du idag då?

sv; okej, vart är du påväg? :)

är med en kompis :)

okej :D

Sv: japp japp det e gott det :D

Vilken fin blogg du har :D

Sv: Tack va glad jag blir!